1) Häromdagen var jag och skulle hämta pizza vi beställt. Pizzan dröjde så jag fick sitta och vänta en kvart. När den var klar bad pizzakillen om ursäkt och sa att jag kunde ta en burkläsk som plåster för besväret. Jag tackade artigt, men ville egentligen inte ha någon läsk eftersom jag hade en bit att gå och orkade inte hålla den. Jag betalade och när jag var på väg ut påminde pizzakillen om att "du måste ju ta din läsk! Glöm inte den!". Det kändes dumt att säga nej, så jag tog en läsk. Men det blev så jobbigt att bära. Jag ville inte sätta läsken på pizzakartongerna för att då blev de ju kalla och jag ville inte heller hålla den i handen eftersom den var så himla kall och jag kunde inte gärna bara lämna den någonstans eftersom det är ju ändå läsk. Det slutade med att jag höll den i handen ändå. Snäll gest av pizzakillen, men jag offrade nästan en hand på kuppen. Och ja, jag inser att detta är ett i-landsproblem gånger en miljon. Mitt liv år så svårt. Men fortfarande. Kall läsk = aj i handen. 2) Jag köpte en vetekudde till Johannes i present för några månader sedan eftersom han har ont i ryggen ibland. Omtänksam och praktisk present, visst? Bara det att han inte haft ont så mycket, så han har inte använt den. På sistone har han haft ont och då har jag liksom blivit glad för att han kan använda min present. Jag bara "Ja!! Har du ont? Yaaaj, vad bra för då kan du....eller öhhh, jag menar tråkigt ju. Stackars. Ska jag hämta vetekudden". Jag blir alltså glad för att han har ont. Känns rimligt. Min Iphone bara vägrar att jag har mössa på mig. Jaja.
