Blev ni besvikna på mellanrummet i rubriken? Sexfakta hade ju varit så mycket roligare. Jag vet inte vad jag har skrivit tidigare och inte, blir väl så när man har bloggat i sju år. Av någon anledning kom tydligen hälften att handla om mat? Jaja. Ni känner ju mig. 1) Jag äter aldrig kanter på mackor eller pizza. Anledningen är inte att det är äckligt eller så. Det är bara inte lika gott och då ser jag inte poängen i att äta det. Ibland äter jag pizzakanter om de är lite brända och jag har sås kvar att doppa i. 2) Jag har någon konstig fobi mot mjuka cornflakes. Jag tycker att det är så vidrigt. Jag kom på detta redan som barn och skyndade mig alltid när jag skulle äta cornflakes, men hur mycket jag än skyndade fanns alltid de slemmiga små rackarna kvar i botten. Usch. Ska jag äta cornflakes idag har jag dem vid sidan om och strör i mjölken efterhand som jag äter. 3) Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att borsta håret och gör sällan det. Ska jag inte något speciellt låter jag det självtorka (hej lockigt!) och går runt som Ronja Rövardotter. Om jag ska något så lockar jag helst till mina egna lockar eller har håret i en fläta. Det är sällan jag orkar borsta det och platta det rakt. Jag hade en period för några år sedan då jag inte borstade håret på flera månader och fick klippa av dreadlocks i nacken. Mindre trevligt. 4) Något annat jag tycker är tråkigt är att diska bestick. Jag har inget emot att diska. Jag diskar gärna glas och tallrikar, men bestick..nej, det är så tråkigt! Jag vill liksom se att det händer något, att disken försvinner. Bestick är så omotiverande. 5) Två saker i matväg jag ej förstår: Scones och sockerkaka. Scones är ju det tråkigaste som finns? Jag förstår inte vad folk älskar med det? Förstår bara inte. Samma sak med sockerkaka. Det måste ju vara det tråkigaste bakverket i världshistorien. Som vaniljglass utan chokladsås. Bara VARFÖR???? 6) Jag klarar inte av dramafilmer. Jag har svårt att connecta med personerna i filmen för att jag vet att det är just en film, den tar slut snart. Så jag bryr mig liksom inte om alla deras känslor och grejer. I en film så vill jag att det ska hända något. Annars tröttnar jag. Men i serier däremot! Där älskar jag drama! För där är ju alla karaktärer mina vänner och jag bryr mig om hur de känner, agerar och varför. Så: drama under kort tid = nej tack. Drama man får följa under längre tid = ja tack. Jag har som sagt bloggat i sju år och gjort det här med "fakta om mig" ett antal gånger. Till exempel HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR och HÄR. Orkade inte söka så länge, men där har ni om ni inte kan få nog av mig.
