Hej, här kommer jag och är negativ. Det värsta med sommaren: Pollen. Ni som vet vad jag pratar om vet vad jag pratar om. Kliar i ögonen, i näsan, i gommen, i ansiktet. Man nyser, blir täppt i näsan, snorig, trött. Ja, hela sommaren är som en enda lång förkylning. Insekter. Alla små äckliga djur dyker plötsligt upp överallt. Igår såg jag en spindel utanför mitt fönster. Glöm att jag tänker lufta igen. Någonsin. Vet förresten inte om spindlar är insekter, men tänker INTE googla. Not gonna make that mistake. Jag vet inte hur många människor jag avföljt på Instagram eftersom de lagt ut bild på en spindel. Senast var det en kille i min klass. Fick dåligt samvete och började följa igen, men det tog några veckor. Stackars lever. Man dricker en hel del mer på sommaren än andra årstider. I alla fall jag. Drinkar och vin går så bra ihop med sociala tillställningar (som det blir mer av) och fint väder. Jordgubbar. Okej, jag bara känner hur ni flippar ur, GILLAR HON INTE JORDGUBBAR?!?!?? Jo. Det gör hon. Men jordgubbar är ett av de livsmedel som är mest besprutat och sedan jag fick veta det känns det som att jag äter gift. Svårt att klä sig. Antingen så är det för varmt, eller så är det för kallt. Finns inga undantag. Ångest över att vara inne. Ibland vill man eller måste man vara inomhus vilket inte hade varit något problem om inte solen strålade som aldrig förr. Fint väder gör att man får dåligt samvete om man är inne eftersom det känns som att man "missar något". Känslig hud. Ja, det kan väl inte bara vara jag som bränt mig x antal gånger, men ändå varje år tänker "det är luuuuugnt". Ångest. För sådana som mig som pluggar och har "sommarlov", men inte direkt något planerat så förvandlas sommaren till en enda stor oro. Det handlar ju ändå om flera månader, man vill inte känna att man "kastar bort någon tid". Mixen av sommarjobb, resa någonstans och hitta på tillräckligt mycket kul saker blir mer stress och ångest än njutning.
