Jag läste denna lista i olika bloggar under semestern och jag kunde inte släppa det. Den fick mig att fundera på mig själv och vänskap på ett nästan terapeutiskt sätt. Jag tror faktiskt att den lärde mig en del saker om mig själv. Eller så gjorde den bara mig ännu mer förvirrad? Jag vet inte. Här kommer mina svar i alla fall! Hur är du som vän? - Jag är lojal och alltid på vännens sida. Det är svårt att komma mig nära, men om man lyckas är man en av mina få utvalda och det är ingen liten grej att vara. Jag kommer alltid försvara, försöka förstå och finnas där. Jag beundrar mina vänner likt idoler och tycker till och med att deras brister är bra. Jag har många bekanta och få vänner. Jag har aldrig haft många vänner och trivs med att ha det så. Sämst som vän? - Jag har många fina vänner i mitt liv, men det är som att jag bara har plats för några stycken åt gången. Alltså mina vänner är ju alltid mina vänner, men jag klarar inte av att ha en aktiv relation med allihop på en gång. Tanken på att jag ska sms:a, luncha, prata med och träffa tio olika personer på en vecka gör mig extremt stressad. Därför är jag istället lite av er periodare. Inser nu att detta kanske låter extremt märkligt, men sån är jag och jag önskar att jag inte var sån. Jag är en rak person som säger det jag tycker och uppskattar när mina vänner är så mot mig. Men alla fungerar ju inte så och därför kan jag råka såra någon trots att jag inte menar det. Jag är även en person som kan skämta ganska "brutalt" och har en hög tröskel vad gäller skämt om mig. Samma sak där, alla fungerar inte så och därför kan jag trampa folk på tårna ibland. Jag är superdålig på sociala koder och lite awkward med allt det där tysta som förväntas av en. När man ska kramas, när man inte ska kramas, om man ska ta med blommor när man ska bort till någon, säga hejdå på rätt sätt, om man ska ge present, när man ska höra av sig, vad man ska skriva osv. Länge struntade jag i att följa dessa koder eftersom jag själv inte bryr mig om sånt, men på senare dagar har jag förstått hur viktigt det är för andra och dessutom är jag rädd att någon ska tolka mig fel. Därför tänker jag numera better safe than sorry och överdriver ofta allt det där. Men det händer ändå att jag glömmer. Jag hoppas bara att alla mina vänner förstår att det inte är som jag är ohyfsad eller inte tycker om dom. Jag är bara dålig på sånt. Vad stör sig dina vänner på med dig? - Hmm. Svårt. Kanske att jag är tidsoptimist och alltid har massa åsikter om allting. Återkommande vänproblem? - Ett återkommande problem för mig är att vänskaper rinner ut i sanden. Mina vänskaper frodas så länge det finns något som naturligt håller ihop oss, som exempelvis skola, jobb eller gemensamma vänner. Försvinner det försvinner också ofta vänskapen tyvärr. Mitt problem vad gäller vänskap (och ungefär allt i världen) är att jag inte vill vara till besvär. Jag tycker det är så svårt att ta kontakt, bjuda hem, bjuda bort, höra av mig, föreslå saker eller ta andra initiativ. Får jag ett nej tar jag detta personligt och händer det flera gånger drar jag mig tillbaka och frågar helst inte igen. Jag tar inte det personligt som i att jag blir ledsen och känner mig bortgjord, utan jag tar istället det personligt som i att jag borde fatta att det är en hint om att hen inte vill umgås med mig. Jag målar upp scenarion som ofta inte ens stämmer och detta är något jag verkligen försöker jobba med. Detta är också anledningen till varför jag själv ofta tackar ja till absolut allt utan att det alls är säkert att jag hinner eller kan. Jag är rädd att mitt nej ska vara som en diss och vänder istället ut och in på mig själv att försöka hinna med allt (eller skäms ihjäl om jag behöver ställa in). Jag måste bli bättre på att vårda mina vänskaper och jag måste inse att folk är kompis med mig för att de vill vara kompis med mig. Att vara rädd för att vara i vägen är ju en ond cirkel och risken finns att kompisen tror att det är jag som inte är intresserad när det inte alls är så. Just den situationen har jag varit med om flera gånger: en vän drar sig undan lite av någon anledning -> jag tolkar det som att hen tar avstånd från mig som vän -> jag tar ännu mer avstånd = vi misstolkar varandra. Typiskt för dig som vän? - Jag är den som är spontan och aldrig tackar nej. Den som alltid vill hitta på något, ställer många frågor och som aldrig dömer om min vän gjort fel (annat är det om någon gjort min vän något, då är du på min dödslista för alltid). Ger också mycket komplimanger och försöker peppa och boosta. Om vi ska på maskerad är jag den som klätt ut mig mest och aldrig vill gå hem. Ungefär så. När blir du sur? - På en vän? Typ aldrig. Kan faktiskt inte komma på en enda gång i vuxen ålder. Jag kan bli ledsen och sårad, men jag blir aldrig sur. Jag säger vad jag tycker, rensar luften och sen är det lugnt. Haha, jo nu kom jag på. Jag och Elisabeth blev ganska irriterade på varandra när vi skrev vår C-uppsats. Inte så konstigt kanske dock. Måste bara inflika här att jag pratar om personer som jag definierar som mina vänner. Andra människor här i världen kan jag bli sur på kors och tvärs pga folk generellt är idioter. Tråkigast med dina vänner? - Att de inte har samma flexibla jobb som jag har. Alltså jag tycker om allas jobb precis som de är och det är givande att vi arbetar med så många olika saker och därför har värdefulla erfarenheter inom många områden. Men tänk så awesome om de var lediga för lunch, strosa-på-stan-mitt-i-veckan och sitta-och-jobba-med-datorn-tillsammans. Det hade förgyllt min tillvaro. Önskeegenskap som vän? - Rolig, spontan, smart, ej egoistisk, inkännande, får en att må bättre och liksom "ser en". Ni vet när man är i en stor grupp med människor och man säger något som ingen hör, eller alla ignorerar och man känner sig dum. Så finns det ibland en person som söker ögonkontakt, bekräftar en eller skrattar åt det man sa. ÄLSKAR DOM. Värsta sortens vän? - Den som bara bryr sig om sina egna känslor, tar energi och får en känna sig som en sämre människa. Jag gillar inte heller vänner som är ledsna/sura/arga utan att säga något. Det är faktiskt inte okej att hålla på så tycker jag. Har man problem med något så säger man det. Det här gör mig så extremt osäker och sätter hela mitt väsen ur balans. Jag har varit med om det flera gånger vilket gör att jag upptäckt att jag numera kan analysera tonfall, hur lång tid det tar innan jag får svar, smileys osv för att jag är rädd att en vän ska vara sur. Så kan man ju inte ha det. Nä vet ni. Det slutar jag med nu. Folk som håller på så får inte vara min vän mer. Bästa sortens vän? - Öppna, ärliga, icke-dömande, snälla, roliga och spontana. Gemensamma drag för dina närmsta vänner? - Insåg att alla mina vänner är så väldigt olika och att det är det som är så fint med dem <3 Det finns liksom någon till alla mina behov. Gemensamma drag är att de är snälla, smarta, roliga, trygga, generösa och bara bäst helt enkelt. Lista hittad hos UnderbaraClara.
