Förra året fick jag för mig att jag inte skulle titta så mycket på serier för att det tog för mycket av min tid. Jag vet inte om jag trodde jag skulle lösa världsproblem eller något med all min extra tid, men det har ju inte hänt så jag tog mitt förnuft till fånga och gör helt tvärtom i år. Här är 5 serier jag sett på Netflix på sistone: Atypical Handlar om Sam Gardner som har en diagnos inom autismspektrumet och försöker förstå sig på världen och bli mer självständig. Blev så glad av den här serien! Känner att jag lärde mig mer om autism och att vara förstående för att alla inte funkar likadant. Jag diggade dock inte side storyn med mamman, men jag tror det var just skådespelerskan jag inte klarade av och inte själva handlingen. Jag vet inte, men det var något som inte helt klaffade bara. Men se den! Så charmig, må-braig och ändå lite rå. Fallet Madeleine McCann 2007 försvann 4-åriga Madeleine McCann när hon var på semester med sin familj i Portugal och fallet uppklarades aldrig. Denna serie i åtta delar går igenom alla spår. Mycket intressant, om man som jag följt detta fall hela sitt vuxna liv. Jag kan dock känna att den var en aning vinklad. Eller så tycker jag bara det eftersom jag hade en bestämd åsikt innan jag såg den och då är det ju bra att jag fick ett bredare perspektiv och kanske blev övertygad åt andra hållet. Lite sömnig ibland om man redan vet det mesta, men spela Candy Crush samtidigt så är det lugnt. Dirty John Debra Newell letar efter kärleken och träffar äntligen the one. Tror hon. Den man som verkar så perfekt visar sig vara en manipulativ sociopat och Debra blundar för alla varningssignaler. En historia som blir extra bra då den känns så äkta...vilket ju inte alls är konstigt då den är baserad på en sann historia. Tror denna serie är viktig att se just för att sånt här händer hela tiden (om än i mildare grad). Varning för frustration dock. Ville bara hoppa in i skärmen och skrika SKÄRP DIG NU DÅ flera gånger. Sex Education Jag var lite tveksam till denna serie först på grund av namnet, den störiga trailern och första scenen som kändes hämtad ur en American Pie-film. Jag började kolla flera gånger men gav upp lika snabbt. Men när jag väl tagit mig igenom första avsnittet var jag fast. Den handlar om Otis Milburn som går på högstadiet och har en mamma som jobbar som sexterapeut. På grund av mammans yrke har Otis snappat upp en del kunskap och öppnar en "sexklinik" på skolan. Denna serie känns nyskapande på många sätt. Jag älskar karaktärerna, dialogerna, att man inte riktigt förstår vilken tid det utspelar sig och Eric. Herregud Eric! Han måste vinna pris för sin insats! Det enda som gav mig lite creeps var mamman och hennes ibland obehagliga sätt. Men samtidigt är det ju det som är lite grejen också. Denna serie är ett måste skulle jag säga. Det är så många scener som jag bär med mig och ofta tänker på. You Joe Goldberg träffar Guinevere Beck i bokaffären där han jobbar och blir besatt. Joe börjar genast kartlägga hela hennes liv, stalka varenda steg och gör allt för att Beck ska bli kär i honom. En obehaglig (utan att vara läskig) (nåja lite läskig) serie ur en psykopats perspektiv. Denna serie gjorde mig mycket förvirrad. Jag pendlade mellan att avsky honom och sympatisera och heja på honom vilket fick mig att ifrågasätta min egna mentala hälsa, haha. Trots att det är hans perspektiv upplever jag dock inte att det är meningen att hans beteende ska romantiseras (ingen Mr Grey liksom). Jag var inte särskilt såld på denna serie förrän efter jag sett hela om jag ska vara ärlig. Nu i efterhand tycker jag att den är sevärd. Jag vill varna för att den är väldigt Hollywoodig, men jag tycker det funkar ändå. Jag ser fram emot säsong 2!
