Ett nytt nummer av Veckorevyn är ute, vilket betyder en ny krönika. Denna handlar om hur det är att bli äldre och att man väntar på någon form av "övergång" som aldrig riktigt kommer. Som att man ska vakna en dag och plötsligt vara vuxen. Läste texten igen nu och reagerade över meningen "blev 25 och singel som bara den". Nog för att jag är förvirrad alltid, men förstår inte vad jag tänkte när jag skrev sådär. Jag är ju inte 25? Kanske det var en framtidsspådom om att jag kommer att vara singel då? *Hoppas inte*. Nåväl. Här kommer den. Hoppas ni gillar!
