Jag fick en fråga: Vad gör du om ditt heltidsbloggande inte fungerar, eller vad är dina tankar om framtiden? - Haha, alltså jag läser det här om att min satsning "kanske inte kommer fungera" lite här och där och tycker det är så lustigt. Ni inser att jag har försörjt mig på detta i typ 7 år va? Jag fick inget studiestöd, tog inget lån och hade inte överhuvudtaget behövt ett heltidsjobb, men tog det ändå för utbildningen och mitt CV's skull. Låter jag dryg nu? Jag vet att sånt här är provocerande att prata om. Jag tjänar ju absolut inte på nivå med Kenza eller Blondinbella om någon mot förmodan skulle få för sig det ; )) Men jag tjänar helt okej och har gjort i många år nu. Så detta är ingen ny satsning ur den synpunkten. Det är klart att det skulle kunna gå dåligt, exempelvis om folk skulle sluta läsa bloggar eller liknande. Men min tanke var aldrig att "bli större", det behöver jag inte. Vad gäller tankar om framtiden så kan jag och vill jag inte göra det jag gör nu för evigt, det hade blivit extremt långtråkigt. Men jag jobbade ungefär 12-14 timmar om dagen i två år och var så fruktansvärt nära att bli utbränd. Det kan man ju inte göra i längden. Jag behövde välja mellan heltidsjobbet eller bloggen och jag valde bloggen. Jag har en enorm fördel och privilegium som kan göra en sån grej. Min vardag idag är betydligt lugnare och jag jobbar i genomsnitt 6-8 timmar om dagen (om man räknar med helgen). Jag börjar känna mig som mig själv och jag är en mycket bättre vän, flickvän och människa. Bara en sån grej att jag kan sitta i soffan på kvällen, har nästintill lediga helger om jag planerar bra, eller att allt jag gör inte är stressigt. Jag är så tacksam över mitt nya liv och att jag har möjlighet att ta denna "paus". Jag vet faktiskt inte riktigt vad framtiden kommer bära med sig för mig. Jag kommer dra igång ett projekt till hösten och förutom det vill jag satsa mer på mitt skrivande. Det ultimata hade kanske varit att ha ett deltidsjobb. Jag ska hålla ögonen öppna för det när jag läkt ordentligt psykiskt och fysiskt och känner mig tillräckligt uttråkad, haha. Jag kan även tänka mig en heltidstjänst OM det är drömjobbet, men det betyder ju samtidigt att måste skära ner rejält på bloggandet och annat jag gör, så måste det vara värt det och inte som på mitt förra jobb där det inte fanns någon framtid. Jag tänker inte offra det jag byggt upp för ingenting. Just nu försöker jag dock leva i nuet och inte tänka så mycket på framtiden. Jag är extremt tacksam över att jag har möjlighet att göra såhär och jag är ännu mer tacksam över att jag stoppade i tid och att NI reagerade på varningstecknen. Visste ni att jag sade upp mig nio dagar efter detta inlägg? Jag hade antagligen kört slut på mig själv om det inte vore för er. Tack för det! Ni tackar ofta mig för saker, men det är jag som ska tacka er. Jag har haft er på min sida i tio år nu och ni ska bara veta alla gånger ni tröstat, peppat och räddat mig <3
