Nu när jag läste det här kom jag att tänka på något jag ofta funderar över. Hur känner du inför att dricka ensam? Syftar på ”dricka vin och titta på greys”. Själv tycker jag att man absolut ska få göra det, men får ofta alkis-stämpel om jag nämner att jag ibland gör det. Särskilt arga blir folk om jag dricker ett glas vin på en vardag, fast jag inte jobbar (pluggar men inte med dagliga lektioner). Så märkligt tycker jag. Eh, ursäkta rant, men är nyfiken på dina tankar i ämnet 🙂 - Jag tycker att det är himla skevt att det är ”alkisvarning” på att dricka 1-2 glas vin i sitt eget sällskap, men heeelt okej att bli stupfull så länge det är i sällskap med andra. Skulle säga att ur ett perspektiv på vad som är sunt och inte så är ett glas vin en vardag vettigare än tio glas vin just för att det råkar vara lördag. Så tänker jag 🙂 Hur var chipsen? Jag behöver tips till Eurovision i helgen! - Jag har provat guacamolechipsen och ostringarna. Guacamole: Jag tyckte faktiskt att de smakade guacamole! Mycket smak och en tydlig smak av avokado och lite vitlök. Men F höll inte med. Kul smak tycker jag. Ostringarna: Vet inte om jag kanske fick ett dåligt exemplar, men tyckte inte att det var så mycket smak på dem. Eller det var ingen chilismak i alla fall. Update: Alltså så sjukt hur smaksinnet kan variera. Smakade dem igen nyss (17.49). Nu tycker jag att ostringarna är smakrika och goda och chipsen smakar tyvärr spiskummin :/ Skulle du inte börja vlogga? - Jag vet inte än. Det är helt galet tidskrävande, så jag har inte haft tid. Bara att dokumentera min dag i bilder tar väldigt mycket tid och det ju något helt annat med en video. Mitt problem är att jag inte vill göra det halvdant och tyvärr måste jag ju förlika mig med tanken om att det skulle bli halvdant, åtminstone till en början, eftersom man inte kan vara proffs direkt. Men youtubers är ju så extremt duktiga. Wow alltså. Är så imponerad. Känner på något sätt att jag inte kan mäta mig med dem. Men vi får se. Jag gjorde ett experiment för några månader sedan som blev skitdåligt. Haha. Kanske vågar mig på det igen. Övning ger färdighet. Åh, vad är det för snajsiga solbrillor du har? - Tack tack! De kommer från Le Specs. Här har jag skrivit om dem. Hej Regina, älskar dig och din blogg! Följt den ett tag och tycker du ger på bra tips, pepp och råd. Nu känner jag att det är min tur att ställa en fråga, om kärlek såklart. Förra året avslutade jag som singel, efter nästan åtta år i en relation varav hälften förlovad. Vi hade alltså börjat planera för bröllop, familj… En dag släpper han bomben och gör slut. Jag var helt förstörd, tror fortfarande ett halvår senare att det kan vara så att han vill ha mig tillbaka… Jag är typ besatt av att hitta nån ny bra kille, eller så är jag besatt av att han ska vilja ha mig tillbaka… Vi har en bra relation, vilket vi alltid haft. Vi kallar oss vänner men jag mår lika dåligt som bra av att umgås med honom. Det går i perioder, har i de dåliga perioderna sagt att jag inte vill vara vänner – endast partners. Sen slutar det med att vi ses ett tag, umgås och har det bra tills jag mår dåligt igen. Saken är att han fick diagnosen ADHD i somras och det förändrade honom så mycket. Han försöker hitta sig själv igen, då han aldrig förstått varför han varit annorlunda. Jag vill stötta honom, inte heller stöta bort honom (därav vänner) och önskar vi kan återuppta de där åren vi spenderat för att fortsätta ha det bra ihop. Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera frågan, den blir väl ganska bred: VAD SKA JAG GÖRA!? Vad vill han (tror du)? Varför vänner!? Okej, ”frågan” blev ”frågor”, tack för svar! - Jag tror att du kommer få samma svar oavsett var du vänder dig: det går inte att vara vän med någon som man fortfarande har känslor för. Det är tyvärr bara destruktivt. Jag tycker att du borde bryta kontakten så att du kan komma över honom. Det är det snällaste du kan göra för dig själv i längden. Jag förstår att det suger, men det är tyvärr det enda sättet. Annars kommer det ta så mycket längre tid och det är faktiskt bättre att må riktigt dåligt en stund istället för att vara ledsen-glad-ledsen hur länge som helst. Vad gäller hans diagnos och det han reder ut med sig själv så har du ingen skyldighet att hjälpa honom. Förlåt om jag låter hård. Men han har sagt att han inte vill vara med dig längre och så som du känner kan du inte vara hans vän. Inte just nu. Låt det gå lite tid, samla dig själv och sätt nya mål, träffa nya människor. Sedan kanske det kommer en dag då du känner att du kan vara hans vän utan att det får dig att må dåligt och utan att hoppas på att han kanske ändrar sig och det är ju fantastiskt i så fall. Men som det ser ut nu: bryt kontakten och fokusera på vad du vill, vad du behöver och vad du känner. Det är ju det han gör. Han kanske ångrar sig, han kanske inte ångrar sig. Du kan tyvärr inte påverka det. Det enda du kan göra är att respektera dina känslor och ge dig själv en chans att må bra igen. Du kommer att komma över det här och du kommer att må bra igen. Jag lovar! Kämpa på <3 <3
