Hej Regina <3 Snälla svara mig, haha. Jag har precis haft min första vecka på mitt nya jobb. Den har gått upp och ner. Ibland har det känts okej, som att jag nog kan fixa det här. Men ibland har det känts väldigt jobbigt och en av kvällarna gick jag hem och bara grät ända till läggdags för att jag inte visste hur jag skulle få ihop det och fixa allt på jobbet. Jag är som du var tidigare, van vid att jobba själv med mitt eget företag. Det är mycket nytt nu med att ha en helt annan arbetsplats att gå till varje dag, och ändå tänka fortsätta sköta mitt gamla med. Jag "sörjer" liksom lite mina gamla hemmarutiner och undrar hur jag ska få tid med sambo och älsklingskatten osv. Plus att jag har sjukt stort eget ansvar på nya stället, vilket nu i början känns lite överväldigande. Det känns som om jag gör fel och inte räcker till, plus att jag fightas med en del ångest. Du har ju gjort en liknande förändring för något år sedan när du började på ditt jobb. Hur kändes det? Var det jättejobbigt ibland (snälla säg att det inte bara är jag …)? Hur gör du för att släppa jobboron när du väl är ledig? Snälla ge mig alla tips du har! Och har du tyckt ibland att det känts skitjobbigt så berätta gärna det med så jag känner mig lite mer normal, hehe. Trevlig helg, kram <3 - Nej, du är verkligen normal! Jag lovar! Det är en stor omställning från att jobba för och åt sig själv till att plötsligt arbeta för någon annan. Kan relatera till dina känslor. Nu vet jag inte varför du börjat på ditt nya jobb eller vad det är för typ av företag du driver själv, men en idé är kanske att gå ner i tid? Eller att ha som mål att gå ner i tid? En sak jag har insett är att man inte kan göra allt hur gärna man än vill. Man kan inte arbeta 100% (och pendla!), driva eget företag, vara en bra kompis, en bra flickvän, sköta sitt hem och sköta sig själv. Försöker man lyckas med det så sliter man sönder sig själv både psykiskt och fysiskt. Det kan funka i en period, men jag tror inte det är en hållbar lösning. Men vad gäller att inte känna sig tillräcklig, vara orolig eller att det är överväldigande - don't worry! Så är det i början när man kommer till ett nytt jobb. Den känslan kommer släppa och du kommer kicka ass. Heja dig! :) Hur tänker du när du romantiserar alkohol gång på gång? All fakta visar på ökade risker för typ allt, så många med riskdrickande osv. Alltid annars är du så bra på att problematisera, men gör det aldrig när det handlar om alkohol. Varför? - Jag tycker att detta var en ganska märklig kommentar under detta inlägg där jag inte ens nämnt alkohol? Det är till och med vatten i vinglaset. Visserligen dricker jag prosecco (glaset som står bredvid), men ändå, "romantisera alkohol"? What? Tro mig, jag är mycket väl medveten om risker med alkohol och så vidare. Det här är dock en blogg där jag skriver om mitt liv och jag tycker det vore konstigt att mörka den delen. Jag tycker inte att jag målar upp en osund relation till alkohol och dessutom är jag också en icke felfri människa, jag kan inte vara exemplarisk inom allt (hehe). Jag kan absolut problematisera mitt eget drickande eller faktumet att jag tar bilder/ skriver om det, men jag väljer att inte göra det då det är ett känsligt ämne för mig. Kanske låter konstigt, men då får det göra det. Jag har pratat om detta ämne en gång tidigare, här. Varför vill man tvinga sig dricka alkohol om man inte tycker om det? Och varför ger du Egoina tips om hur man gör? Det finns ju som inget positivt med att dricka alkohol, så varför ska man tvinga sig? Låter vansinnigt. - Samma ämne här, så vi tar denna med. Denna kommentar syftade till detta inlägg där jag tipsar om hur man lär sig dricka rödvin. Alltså jag tipsar inte om hur man sänker en burk öl fortast eller hur man tar fem tequilashots på raken utan att spy - jag tipsar om hur man kan lära sig njuta av rödvin. Jag dricker max 1 dl och oftast mindre än det när jag dricker rödvin. Jag gör det inte för att bli berusad, utan för att det är gott och för att det förhöjer upplevelsen av mat. Man kan tycka vad man vill, men jag ser inte något fel med det. Såklart låter det lite märkligt att jag indirekt sagt att man ska tvinga sig till något man inte tycker om (speciellt när det gäller alkohol), men jag ser det lite som sushi. Man måste öva lite för att få den där wow-upplevelsen och samma känner jag med rödvin. Att dricka rödvin till maten är inget negativt enligt mig, så jag håller inte med. Vet att du länge ville flytta till Helsingborg. Hur känns det nu (även om det var ett tag sedan) du lämnade Landskrona. Är det något du saknar med din gamla hemstad? - Ja, mina kompisar : (( I början saknade jag även det att kunna "hitta överallt", men nu hittar jag i Helsingborg också, så det är ingen fara. I början vågade jag liksom inte promenera så långt eftersom jag var rädd för att inte hitta hem igen. Haha. På grund av min pendling till Malmö känns det dock, tyvärr, drygt att bo i Helsingborg. Älskar verkligen staden, men vad spelar det för roll var man bor när man ändå bara kommer hem äter och sover? Just det, jag kom på en sak till jag saknar. I Landskrona har jag superkoll på alla matställen, var man ska gå och vad man kan förvänta sig, men i Helsingborg har jag noll koll. Det är lite tråkigt. Jag undrar över din ögonbrynstatuering du gjorde för längesen! Ska du låta den blekna bort? Vad tyckte du om den? Tänkte eftersom det verkar som att du inte fyller på den längre. - Ja, planen är att låta den blekna bort. Det har gått fem år sedan jag gjorde den nu, så den borde vara borta snart. Det är bara lite små skuggor kvar. Jag blev inte så nöjd med den. Det skulle bli en "3D-effekt" med massa små strån intatuerade, men jag tyckte att allt smälte ihop och blev en skugga ganska fort. Inte så snyggt. Dessutom finns det så mycket bättre ögonbrynssmink nu än vad det fanns då. Så jag ska nog överleva med mina glesa, korta ögonbryn ändå ;) Bild från när ögonbrynen var nygjorda. Gud vad fin du är, Regina! Brukar du ha ångest såhär ibland eller kom det i samband med strulet i slutet på förra året? Känns som att du varit lite allmänt nere sen dess och jag lider med dig. Lider själv av stressrelaterad ångest till och från sen jag började jobba och vet hur mycket det suger. Du verkar vara en sån himla go och mysig tjej, hoppas verkligen att du mår bättre snart igen och blir kvitt ångesten! Kram - Tack, vad fin du är <3 Ja, det har med det att göra och även en hel del andra saker som hände i samma veva. Det var helt enkelt några väldigt pissiga månader och jag försöker återhämta mig och läka psykiskt. Förutom det tror jag också att jag har en liten livskris. Känner mig allmänt väldigt förvirrad och vet inte vad jag vill. Det är dock ett återkommande tema i mitt liv med små livskriser, så det är inte så farligt. Bara frustrerande. Ett tecken på att jag är på väg ur all skit är i alla fall att jag pratar om det. När det är som värst för mig är det ingen som vet om det, är så himla dålig på att sträcka ut en hand. Måste bli bättre på det. Så det är positivt i alla fall. Och är det något man lär sig med åren så är det att saker alltid blir bättre. Inget tillstånd är för evigt. Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart också! Tack för att du delar med dig! Massa kramar!
