Jag tänkte ställa en fråga till dig, eftersom du verkar vara väldigt bra på att svara på relationsfrågor 😉 Jag har ganska svårt att gå fram till folk och lära känna dem. När jag väl blivit introducerad är det oftast inga problem, men att ta första steget är så svårt för mig. Har du några tips på hur man ska presentera sig själv för främlingar på fester, på stan eller på bussen utan att låta som en galning? Haha :) Tacksam för svar, och tack för en underhållande blogg! <3 - Vid dessa tillfällen är det synd att man själv och den andra personen inte röker, då hade man typ kunnat fråga om man får låna tändaren eller så. Bästa ursäkten och man kommer dessutom "iväg lite" om det är en fest eller så. Men jag ska inte uppmuntra någon att börja röka, haha. Alltså bästa tipset för att man inte ska verka vara en crazyperson är att fråga något. Vad som helst egentligen, men ta kontakt, fråga något och starta en dialog! Vad klockan är, var hen köpt sin skjorta, om hen såg Melodifestivalen för att du bara måste veta vad hen tyckte om blabla. Vad som helst. Men gör inte så på bussen eller på stan för då är man konstig ändå... Fråga max vad klockan är. Om någon har ett supertips hur man tar kontakt på ett smidigt sätt så berätta gärna :) Frågan är om det ens går att göra det på bussen? Tack <3 Vad grym du är som redan gjort risk2an! Trodde man inte gjorde den förrän i slutet, nån vecka innan uppkörning? Är förresten lite nyfiken på vad du har för bil, vad är det för modell och varför valde du den? mvh en som har ett högst otippat nyfunnet bilintresse 😉 - Hmm jaa, så kanske det är? Men jag tänkte att jag kan ju köra, så varför inte bara få risk 2:an överstökad :) Jag köpte en Peugeot 207. En Peugeot har alltid varit min "drömbil" när jag funderat på bil och körkort. Så då tänkte jag att jag minsann ska ha en sån också. Jag vägde mellan en cabbe och en vanlig, men kom fram till att det är mer praktiskt med mer utrymme där bak, så jag valde en vanlig. Är mycket nöjd :) När jag provåkte en cabbe mitt i vintern. Försäljaren bara "men det är ju du som ska köpa bil, ska inte du provköra då?", jag bara: "hehehe nej, jag har inget körkort". Hahaha, höll på att gå på er historia där i början! Jag träffar en person nu och vi träffades genom just Tinder och det där med tillsammans-gränsen är så svår. När man umgås som att man är tillsammans men inte har pratat om det… Behöver man prata om det? När är ett bra tillfälle att ta upp det? Hur ska man göra? Vad ska man säga? Sååååå svåååårt! :) - Haha! Hade ju varit kul om det var så ;) Alltså åh! Jag vet inte. Men man vet väl ändå om det andra personen vill något seriöst eller inte, och är det som du säger att ni umgås som om ni är tillsammans så är ni kanske det helt enkelt? Avdramatisera det och fråga rakt ut, haha. Man måste inte prata om det, men kan ändå vara skönt att veta var man står kanske? Någon som har tips på hur man gör? Haha nej vad kul! Har följt din blogg i flera år nu och läst tidigare att du ska ta tag i ditt körkort och så tänkte jag precis slänga iväg en kommentar och fråga hur det går innan jag läser att du gjort halkan – vilket även jag gjorde, samma dag Efter att ha skjutit upp det här med körkortet FÖR länge nu kände jag att det var dags. Hur går det då? Har du långt kvar till prov? Ha det fint! /Elin - Det är svårt att svara på hur mycket jag har kvar. Egentligen är det mest finslip. Jag blir fortfarande lite nervös vid exempelvis påfarter och när jag kör på nya ställen med många filer. Dessutom behöver jag träna mer på att fickparkera och min handledare tycker att jag har en tendens att lägga mig lite för långt till höger på vägen. Så jag får öva in det :) När jag får tid över så tänkte jag boka en tid på körskolan så får de avgöra hur jag ligger till. Vad gäller teorin är jag inte orolig. Varenda människa har liksom körkort. Har jag klarat supertråkiga tentor ska jag nog klara det också, måste bara orka göra det. Läser lite på tåget då och då. Hoppas det går bra för dig också! Lycka till! HEJA <3 Hej Regina! Trodde aldrig att jag var den som skulle sitta om be en okänd människa om råd men nu står jag här och ska strax ta ut min hormonspiral då den fungerat dåligt för mig (precis som alla andra alternativ jag testat). MEN P-dator. Använder du fortfarande pearly? Är du nöjd? Känns den verkligen pålitlig? Vill så gärna testa men det känns som pengar i sjön om de inte skulle fungera som planerat. De är inte direkt superbilliga heller… Sååå ska jag satsa och köpa en P-dator eller överväga andra alternativ? - Jag använder Pearly och jag är nöjd. Det är tråkigt med röda dagar, men det är ändå det bästa alternativet för mig. Läs på om metoden och hur det fungerar så kommer du nog känna dig mer säker på att den är pålitlig :) Sen är ju inget preventivmedel 100% tyvärr, men så är det ju. Om du är tveksam skulle jag provat ett billigare alternativ först för att se om det är något för dig. Det är som du säger väldigt dyrt och det är synd att lägga pengar på något som du inte gillar. Lycka till :) Undrar vilken sort av bilder på Instagram du får ångest av? Har själv först på sistone blivit mer och mer medveten om att olika bilder och hashtags verkligen kan skapa ångest (ex beachbody-relaterade grejer). Tänkte du kunde upplysa lite, känner att jag omedvetet blir negativt påverkad av mitt instagramflöde då jag inte är så bra på att tänka kritiskt. - Superfixade, perfekta, snygga, smala, ångestframkallade bilder. Typ vad man borde äta, hur man borde se ut, vad man borde göra. Hur mysigt, fint, roligt och bra alla har det. Hur jäkla snygga alla är. Jag kommer på mig själv med att tänka att jag borde gå ner i vikt, att jag borde färga håret, ha snyggare kläder, fixa naglarna, inreda finare hemma och mitt köpsug triggas rejält. Så jag skiter helt enkelt i att gå in där när jag är känslig. Jag försöker tänka kritiskt, men typ under pms-perioden är jag körd :( Kan du inte försöka fixa commentluv igen? Känns som jag förlorat min dagliga rutin ^^ :) - Alltså jag har inte ändrat något, så jag fattar inte hur eller varför det har försvunnit? Har det ens försvunnit? Jag vet knappt vad det är om jag ska vara ärlig...haha. Hur ska jag fixa det? Tell me så fixar jag! Hahah känner igen det med lokalsittet Du har ju gett lite tips till folk som pluggar, vilket varit jättebra. Nu är jag precis som dig över den perioden och jobbar min första vecka. Jag jobbar inom samma stad men på andra sidan och det tar därför nästan en timme att åka dit och komma hem. Det känns som jag aldrig är hemma och aldrignhinner/orkar görs något. Hur går det för dig med heltidsjobb och pendling? Jag vet att det är massor av människor om klarar av det här, men jag är helt ny och tycker det känns lite jobbigt. .. - Japp. Samma här. Pendlar tre timmar varje dag. Ja, alltså man hinner inte så mycket på vardagar? Man kommer hem, äter, fixar det som måste fixas och sover. Hade jag inte älskat mitt jobb hade jag inte orkat ha det så. Beundrar de som kämpar på trots att de inte gillar sina jobb. Men för att tipsa om hur du får mer tid: PLANERA. Gör mycket mat på en gång, handla för hela veckan, ha rutin på när du tvättar, försök alltid göra flera saker i samma smäll osv. Utnyttja dessutom tiden när du pendlar, det finns mycket man kan göra då. Både nöje och typ betala räkningar. vi fixar detta! <3
