Fanns det ingen möjlighet för dig att gå ner till en deltidstjänst? Fast förvisso måste man pendla lika mycket i vilket fall.. Nåja din blogg och allt omkring den är ju högst relevant till din utbildning kan jag tycka så det låter vettigt ändå 🙂 var rädd om dig. - Jo, det var min tanke först och jag och min chef kom fram till att jag skulle jobba 50% och eventuellt mer vid högtider. Men sen, precis som du nämner, är det ju tyvärr den tråkiga detaljen med pendlingen. På grund av den lönar det sig inte för mig att jobba halvdagar. Det är ju inte logiskt att jag ska pendla lika lång tid varje dag som jag jobbar. Jag ville vara ledig 2-3 dagar och jobba resten, men min chef ville att jag skulle komma in senare varje dag, så vi hittade tyvärr ingen lösning på det och därför blev det såhär. Men skulle jag hitta ett jobb närmre mitt hem så är det absolut en bra idé. Får se vad som händer i framtiden, men jag funderar inte på det just nu i alla fall. Tack, det ska jag :) Varför har du två månaders uppsägningstid? Du började väl för inte så länge sedan? Är det inte vanligtvis två veckors uppsägningstid? - "Inte så länge sedan" är väl relativt. Jag har jobbat där ett år och åtta månader när jag slutar, och i mitt kontrakt står det: första året = en månads uppsägningstid och andra året = två månaders uppsägningstid :) Jag är inte så insatt i vad som är en vanlig uppsägningstid. Men jag tror 1-3 månader är det vanligaste. Två veckor känns väldigt lite? Jag tror det bara är så under provanställningen. Hej – och tack för en superhärlig och viktig blogg! Jag har ett dilemma som jag verkligen behöver en opartisk åsikt kring. Jag började för en månad sen ett nytt jobb, bra betalt och ser bra ut på CVt men jag får inte utnyttja hela min kompetens och utbildning i denna roll. Det är mer fokus på saker inom min utbildning (digital marknadsföring) som jag inte tycker är så inspirerande. Många excel-rapporter och siffror, medan jag brinner för det mer kreativa. Nu har jag blivit headhuntad via Linkedin för ett jobb som verkar passa mina skills och intressen mycket mer… men är det inte fel att byta efter såhär kort tid? Kanske kan jag växa in mer i min nuvarande roll och klättra inom företaget? Eller ska jag helt enkelt tänka själviskt och hoppa på det andra jobbet? Tacksam för svar från alla som känner igen sig! - Jag tycker att många av mina läsare svarade så klokt på detta och jag håller med. Jag förstår verkligen att du känner dig elak mot ditt nuvarande jobb och jag vet med mig själv att jag skulle kunna vara mesig och "för snäll" i en sådan situation. Men egentligen är man ju inte snäll om man stannar kvar någonstans man inte vill vara. Det är klart det är surt att de har lärt upp dig och att du sedan slutar efter så kort tid, men jag tror att du gör er båda en tjänst. Du hittar ett nytt jobb du trivs med ännu bättre och de hittar någon en ny som uppskattar tjänsten mer. Ibland blir det såhär, det är faktiskt inte så konstigt. Det är ju lite därför man har provanställning så att både arbetstagaren och arbetsgivaren kan känna efter. Jag hade sagt som det var till min chef och verkligen bett om ursäkt, men också stått upp för mig själv. Är din chef en snäll människa så vill hen ditt bästa och kommer att uppskatta din ärlighet och att du inte bara härdar ut för att det ska vara så. Hur har det gått? Har du bestämt dig? Om du bestämde dig för att säga upp dig vill jag att du ska komma ihåg det mina läsare skrev och gå med huvudet högt för att du satsade på dig själv. Om du valde att stanna kvar hoppas jag du känner att du växer in i din roll och kanske har siktet inställt på hur du kan klättra i framtiden som gör dig motiverad. Oavsett, snälla berätta hur det har gått?? Lycka till!! Heja dig! <3 Grattis, det är verkligen så kul att höra att du vågade följa ditt hjärta och satsa på dig själv och ditt mående. Jag är i en något liknande situation där mitt jobb håller på att kväva mig, det finns ett annat alternativ men det innebär att jag kommer jobba själv utan kollegor och jag älskar att ha kollegor. Hur tänkte du inför den biten med tanke på att du dessutom verkade ha en väldigt fin kontakt med dina kollegor? - Ja, just det är verkligen det jobbigaste. Jag har inte orkat tänka på det för jag blir så ledsen då. Ida har blivit en av mina västa vänner och att veta att jag inte kommer träffa henne varje dag breaks my heart. Men jag vet också att hon inte kommer jobba där för evigt (eller man vet ju aldrig), inget är för evigt och så är livet. Jag hoppas bara att vi kommer hålla kontakten och kommer att ses ändå. Men det kommer ju aldrig bli som det är nu och det är väl det enda som gör att jag ändå kan tänka mig att överväga att pendla ihjäl mig och jobba dygnet runt </3 </3 Vad gäller kollegor nu när jag kommer vara egen på fulltid så har jag några tankar om den biten. Återkommer om det!
