Fick en fråga: Hej! Jag har följt dig så länge jag kan minnas. Det känns som att vi är kompisar och jag är så tacksam över att jag fått följa dig genom de toppar och dalar som ditt (och allas) liv inneburit. Jag vet att du i perioder har mått dåligt. Jag har fått uppfattningen om att ditt dåliga mående nästan alltid har gått att härleda till att det har hänt svåra saker i ditt liv. Jag hoppas att du inte tycker att jag är för ”närgången” här och du behöver givetvis inte svara om du inte vill. Min fråga är om du mår dåligt och/-eller har ångest ”utan anledning” också? Hur hanterar du det? Jag själv har levt med ångest i hela mitt vuxna liv. Du är ett par år äldre än jag och jag undrar om du har ändrat syn på svåra saker i livet? Kan man vara lycklig? Går det att må bra även om livet handlar om att hantera ångest? Du är så klok och oavsett vad du har för relation till ångest (kanske har du någon i din närhet som lider av ångest?) så är jag nyfiken på hur du ser på ångest? Jag vill vara tydlig med att jag menar riktig ångest när jag skriver ångest. Inte typ glömma-nycklarna-hemma-ångest. Tack för allt. Dina dagliga inlägg har varit en trygghet för mig under alla dessa år. Svar: Tack för fina ord och för att du hängt med så länge <3 Jag tycker att din fråga var så bra och intressant att jag ville ge den ett eget inlägg. Ångest är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. För jag har, precis som du, levt med ångest i hela mitt liv och tycker det är ett viktigt ämne att lyfta och delar gärna med mig om mina tankar och hur jag brukar hantera mina jobbiga perioder. Som med allt i livet är det skönt att veta att man inte är ensam. För mig finns det två typer av ångest. Den ena typen är den man kan härleda till något. Exempelvis att man gjort bort sig, att man är nervös över något eller om det hänt något jobbigt. Den andra typen är den jag kallar för "kemisk ångest", precis som du skriver att man har ångest utan anledning. Det kan bero på alkohol, PMS eller att man känner den den jobbiga ångest-känslan utan anledning. Man mår dåligt utan att veta varför. Jag delar därför upp mina tankar i två ångest-kategorier: Ångest man kan härleda Jag brukar försöka reda ut VAD det är som ger mig ångest och varför. Vad handlar egentligen känslorna om och hur kan jag få det att kännas bättre? Kan jag göra en plan? Finns det något i mitt beteende jag kan ändra för att inte hamna där? Går det att lösa? Grubbla och älta, men försök sedan hitta en lösning. Det som hänt har hänt och nu blickar vi framåt. Detta är egentligen den bästa typen av ångest eftersom man vet varför man mår som man gör och om man bara reder ut vad det är som skapar den klumpen i magen är man ett steg närmare en lösning. Ångest utan anledning Ibland mår jag dåligt och vet inte exakt varför. Sådär riktigt dåligt att de där get up, dress up, show up-citaten känns som ett hån. Jag har kommit till punkten att jag tycker det är okej att må dåligt. Jag gör det ibland och så är det med det. Det är helt okej att ha en dålig dag. Alla känslor är tillåtna. De kommer över en plötsligt och det är inget man kan motarbeta. Ingen väljer ju att må dåligt. Men man måste komma ihåg att alla känslor är tillfälliga. Det kommer gå över. Det är inte farligt att känna så och det är okej. Något jag brukar göra är att sätta en tidsram för mig själv. Det kan vara allt ifrån en timme till en hel dag och under den här tidsperioden får jag lov att må så dåligt jag bara kan. T.ex. Idag är en riktig pissdag och det finns inte någon mening med någonting och livet suger. Men imorgon är en ny dag och då ska jag vara klar med de dåliga tankarna. Men fram tills dess är det helt okej att må som jag gör. Det här fungerar såklart inte alltid, vi är ju inte robotar. Men det hjälper mig att inte pressa mig själv till något jag inte är kapabel till just då (och i sin tur känna mig misslyckad för att jag inte lyckas) och det är en lättnad för mig att tillåta mig själv att må dåligt. Det är ju inte farligt att må dåligt. Man är inte misslyckad för att man mår dåligt. Man får lov att vara ledsen, arg, nedstämd och olycklig. Man måste bara ha tillit till att det går över och se till att inte fastna i det. Som Therese Lindgren säger: Jag är inte en olycklig person som ibland mår bra, utan en lycklig person som ibland inte mår så bra. Så brukar jag försöka tänka. När jag orkar tar jag tag i mig själv igen. Försöker komma ur mina destruktiva vanor, borstar av mig och försöker igen. Och oftast går det då. Slutligen, några tips: - Var inte rädd för att söka hjälp om det går för långt, eller om du känner att du behöver det. Att ta hand om sitt psykiska mående är minst lika viktigt som det fysiska. Kan rekommendera KBT och mindfulness. - Kolla upp så att att dina värden är bra och att du inte har brist på något. Exempelvis D-vitamin, hormonobalans eller att sköldkörteln inte fungerar som den ska. - I avsnitt 10 av Veckans Smash pratar jag och Moa om ångest. Lyssna gärna på det! - Michaela Forni har skrivit en del om ångest i sin bok "Jag är inte perfekt, tyvärr". Den handlar dock främst om ångesten man kan härleda till något. Hon pratar om vad ångest egentligen grundar sig i och ger handfasta tips. HÄR skriver jag om hennes bok. <3
