Blir typ stressad över att du inte har någon matta vid soffan?! Ser så kallt och tomt ut utan! Matta gör ju ett rum! Skaffa matta! Haha. Om jag fick en krona för varje gång jag får en fråga om detta när jag filmar på story. Om ni minns så hade jag ju en vit heltäckningsmatta innan jag lade parkettgolv. Det var så skönt utan matta (den drog till sig ALLT), så jag hade paus från mattor en stund. Anledningen till varför det fortfarande inte blivit någon matta är för att jag vill möblera om och i samband med det vill köpa en ny soffa. Måste bara få med mig F på tåget. Soffan vi har nu är jättefin, men den är för stor för den nya möbleringen jag tänker mig. Så vi får se hur det blir. Antingen låter vi det vara som det är nu, eller inte. Men skaffar inte en matta innan vi bestämt oss. VARFÖR är det inga gardiner i fönstret!?! Det här kommer att gäcka mig hela helgen. Jag får typ ångest över hur kalt ni tycker att jag har det : )) Att inte ha gardiner är ett medvetet val. Tycker inte det behövs. Men smaken är som baken. Hej Regina! Undrar om du funderat över att börja kalla din blogg för “Reginas”? Tänker att det var ett tag sedan du kom på “Egoina”. Känns det fortfarande aktuellt? Tycker att “Reginas” låter ganska trevligt om du frågar mig! Allt gott och tack för lite daglig livsinspiration. /En annan “R” Jag skulle jättegärna vilja komma bort från "Egoina". Problemet är mest att jag är lat...hehe. Skäms faktiskt lite varje gång någon någon frågar vad min instagram eller blogg heter. Din fråga fick mig faktiskt att köpa en ny domän nu. Så vem vet, det kanske ändras snart. Skulle behöva en ny header också i samma veva. Bara haft min nuvarande i typ...7 år? Omg. Men orkar inte bry mig. Tycker sånt är så tråkigt och vet inte ens vem jag skulle anlita. Tips? Vem minns denna gamla goding? Blev såå nyfiken angående val av kändisar. Kan du inte motivera? För den som inte förstår vad frågan syftar till så handlar den om att jag skrev att om jag fick träffa tre svenska kändisar skulle jag valt Kisthi, Molly Sandén och Alex Schulman. Det korta svaret är att jag känner en dragning till dessa personer. Kan inte helt beskriva varför, men jag verkligen gillar dem och ser upp till dem. Men om jag skulle försöka förklara: Kisthi Tomita: Åh men Kisthi <3 Skäms så mycket för att jag inte gillade henne när jag var liten och tittade på Idol. Vadå för att hon var högljudd och kvinna? Pfffftt på mig. Kishti är mitt spirit animal. Hon gör mig glad och rofylld genom att bara finnas. Tycker alltid likadant som henne, känner samma känslor och gråter alltid vid samma tillfällen. Hennes känslor sitter utanpå kroppen precis som mina och jag tror vi upplever världen på samma sätt. Dessutom är hon så snygg att jag orkar inte. Största ögonskuggeinspirationen i mitt liv! Molly Sandén: När Molly släppte sitt album Större gick jag igenom en jobbig period och hennes låtar blev en stor tröst. Molly blev som en kompis som höll mig i handen. Är inte en person som lyssnar på musik i min ensamhet, men hennes två senaste album har jag lyssnat på högsta volym om och om igen. När någon ber mig önska låt önskar jag alltid en Molly-låt. Och hennes röst sen?? Husavik är ju kanske den finaste låten någonsin. Har ni hört henne sjunga den a cappella? Gör det genast! Alex Schulman: Denna person regerade ni mest på och jag förstår varför. Men ni måste komma ihåg att när bloggandet startade var han min stora idol. Jag ville också skriva vasst och kul som han gjorde. Idag ser jag det han gjorde då med nya ögon. Jag följer inte honom nu på samma sätt som då, men jag älskar hans böcker. Alex han förmågan att fånga de små detaljerna i känslor, tankar och situationer. De små sakerna som målar den stora bilden. En otrolig konst. Blir så nyfiken på hur ni resonerar kring giftermål och äktenskap? Hur det kommer sig att det är om ni mot all förmodan skulle gifta er. Inget elakt på något sätt alls utan bara genuint nyfiken Har fått svara på denna fråga så många gånger i olika sammanhang på sistone. Kanske är vanligt som 30-plussare i långvarig relation? Ska hon inte gifta sig snart. Nej, tyvärr inte. Jag är tillsammans med en person som inte vill gifta sig. Han har sagt att han kanske kan göra det för min skull, men det är inget han drömmer om. Jag vet inte vad man ska göra när man känner olika kring en sån här grej? Jag har några vänner som ser det som deal breaker och hade man frågat mig för tio år sedan hade jag nog också tyckt det. Att gifta sig är ju en del av livet, något man vill uppleva. Såklart hade jag önskat att han drömde om att gifta sig, men måste jag välja vill jag hellre leva med en person som jag vill leva med. Det viktigaste är ju att vilja vara med varandra. Ja, jag kan bli lite ledsen ibland när jag tänker på att jag inte kommer få uppleva det. Särskilt då min familj är religös och det är en så big deal för dem och har under min uppväxt alltid varit en naturlig grej som man bara gör. Men jag känner att jag får vara okej med det. Han är viktigare än ett giftermål. Jag känner inte att det är en anledning att lämna. Jag hade nog gjort det om han berättade det på vår första dejt. Men dumt nog (eller kanske som tur är) pratade vi inte om detta ämne förrän långt senare. "Men han säger ju att han kanske kan göra det för din skull". Ja, men det är inte så jag drömmer om att det ska gå till. Jag vill inte gifta mig med någon som inte vill gifta sig och bara gör det för att "vara snäll". Att gifta sig måste båda verkligen vilja göra, annars får det vara. Jag tror också att åldern påverkat hur jag känner. Idag känns det mycket viktigare för mig med exempelvis barn än att gifta mig. Men när jag tänkte på dessa saker när jag var 20 och inte alls redo för barn var det ju bara giftermål jag fantiserade om. Jag har alltså andra drömmar som är starkare och som jag som tur är inte behöver kompromissa med. Sen är jag också kluven vad jag egentligen tänker på vad gäller att "gifta sig". Är det festen, talen, gesten, frieriet, att fira sin kärlek, ha en ring på fingret, att stå inför alla och lova varandra evig kärlek, eller själva äktenskapet? Jag vet faktiskt inte. Vill jag ens ha ett bröllop? Jag vet inte. Jag vet alltså inte "vad jag missar" eller vad som är viktigt för mig. Eller om det ens är det, egentligen. Hur tänker ni? Någon som varit/är i samma sits som jag?
