Hej! Jag har en fråga till dig om mat som jag hoppas du vill svara på. Vet ju att du bland annat såg What the health för en tid sedan och ändrade dina matvanor ganska mycket i samband med det. Hur är tankarna kring det nu och hur gick vägen dit du är nu? Frågar för att jag gick igenom samma förändring i höstas, blev vegan över en natt och har lite svårt att vara snäll mot mig själv i mitt förhållningssätt till mat nu. Jag vill ha ett förhållningssätt där jag kan tillåta mig att med måtta göra avsteg, och känna att jag gör ”good enough” ändå, men har istället blivit att mat är så moraliskt betingat för mig att det skapar ångest. Obs! Innan jag svarar vill jag varna för att några av er kommer bli provocerade. Hoppa över att läsa mitt svar om du kanske är en av dem. Ja, jag såg What the health och Cowspiracy 2017 och kände exakt som du. Ville bli vegan över en natt och fick totalt avsmak för kött och mejeriprodukter. Minns att jag kände mig så uppgiven och tyckte det var svårt. Det är ju ingen liten grej att helt plötsligt från ingenstans bli "vegan" och de gångerna jag gjorde avsteg fick jag sån ångest. Men ju mer tiden gick desto mer kände jag att jag blev avslappnad och kunde leva som vanligt, fast mer medvetet, vilket egentligen var min plan från början. Jag personligen vill kunna äta allt och vill inte sätta etikett på mig själv. Däremot anser jag att mitt köttätande tidigare i mitt liv varit helt orimligt, det vill jag inte tillbaka till. Jag vill se det som ett undantag snarare än en regel och som en lyxvara. Med det sagt är jag inte perfekt och jag har perioder då det bli mer kött. Men om jag ska se det positivt är mina vanor bättre än de har varit. I ditt fall skulle jag försöka fokusera på vad du gör, istället för vad du inte gör. Var stolt över de gångerna du väljer bort saker, istället för tvärtom. Det du beskriver, att mat blivit så moraliskt betingat att det skapar ångest låter som en väldigt farlig utveckling tycker jag. Det viktigaste är att du mår bra och har en sund relation till mat. Tänk vad mycket du gör! Heja dig! Var stolt! Hej regina <3 undrar bara om du röker? Absolut ingen dömande fråga bara nyfiken (själv så satans dåligt samvete när man är skorsten på fest heheh) även vanligtvis herregud panik att röka offentligt nu pga Corona?! Jag tjuvröker ta mig fan. Usch måste sluta men nyfiken iaf! Kan stolt säga att jag inte röker! Kopplar inte ihop alkohol eller fest med cigaretter längre. Inte heller ångest, dåliga dagar eller när jag är ledsen. Så glad för det!!! Däremot lovar jag inte att jag aldrig kommer ta en festcigg om andra röker och det bjuds. Men som jag känner nu skulle jag inte köpa ett paket cigaretter (och skulle verkligen inte gå ut och röka själv). Men hallå skäms inte. Ditt liv, ditt beslut. Men om du vill sluta så gör det. Jag tror på dig! You can do it!! Är du nöjd med en mörkblå soffa? Jag funderar just nu på att införskaffa en mörkblå men är rädd att jag ångrar mig Ja, mycket nöjd! Är dock sugen på en beige soffa om vi skulle köpa ny. Men det är ju så opraktiskt, så jag vet inte. OBS snäll fråga inte dömande. Tycker du inte att det är konstigt att du inte verkar ha utländska vänner eller några diverse friends? Haha men alltså... Jag har ju kvoterat in F som min pojkvän. Räcker inte det? Skämt åsido. Skulle älska att ha vänner från alla möjliga delar av världen. Men det har bara inte blivit så många. Jag tänker inte på det när jag blir vän med någon. Vore ju också supermärkligt om jag skulle välja bort vänner pga de är svenska exempelvis. "Nej tack, jag har redan 4 stycken". Hur gick det med den där spray-on-face-brun-tan-grejen-alla-influencers-gör-reklam-för? ?? Tanrevel? Den som följer mig på insta vet att jag köpte en sån för någon månad sedan. Var så pepp på att ha färg i ansiktet i sommar. Och kanske är den bra, men jag blev avskräckt efter första användningen. Det STINKER! Klarar inte av att hålla andan så länge som den ska användas och sen är ju badrummet förgiftat. Haha. Önskar jag hade en balkong eller trädgård att spraya mig på. Någon som har tips? Hej grymma du! Jag hade en fundering som skulle vara kul om du skriver om. När du dejtade, hur var det att dejta som bloggerska? Var detta yrke något som du berättade eller ville du inte att killen skulle gå in och läsa bloggen? Var ditt bloggande något du höll för dig själv alltså, eller kom det på tal snabbt? Vore intressant att få höra hur du tänkte kring det då tack för bästa bloggen! Kram Hej <3 Tyckte detta var jättejobbigt helt ärligt. Ville inte att det skulle komma på tal snabbt då det kändes så orättvist att den personen skulle ha möjlighet att läsa allt möjligt om mig, men inte tvärtom. Som en skev informationsdelning. Men sen ville jag ändå inte ljuga. F frågade på vår första dejt "vad jag sysslade med" och jag svarade lite svävande att jag skrev, krönikor bland annat. "Har du blivit publicerad någon gång", frågade han och jag skruvade på mig medan jag svarade att jo ja, ganska många gånger faktiskt. Sen berättade han några veckor senare, att han hade googlat mig efter dejten. Han hade hittat min blogg och börjat läsa, men slutade snabbt då han ville lära känna mig i verkligheten istället. Vet inte hur sant det är, men tyckte det var gulligt sagt. Hej en fråga. Om du eller Frederick skulle bli vegetarian eller kanske till och med vegan, hur skulle ni göra med matlagningen? Skulle den som lagar mat för två rätter, eller att båda äter veg eller att ni gör varsin måltid? Jag är själv vegetarian och blir ledsen varje gång min kille lagar kött utan att laga nåt till mig (oftast lagar han till mig dock). Då skulle vi laga endast veg. Ser inte det som ett problem alls. Sen hade den köttätande fått äta kött på "fritiden", eller själv steka en himla köttbit om det nu är så viktigt. Haha. Hej! Jag förstår om detta inte är något du vill lägga energi på eller kanske ta upp. Men kommer ihåg förut att du hade några inlägg med “acceptera sin kropp-tema”. Jag försöker verkligen lära mig att acceptera min kropp och uppskatta den för allt bra den gör, men nu inför sommaren tycker jag de är lätt att trilla tillbaka i skadligt tankesätt. Har du några bra tips på vad man kan göra eller tänka? Tack! // tjej som är less på att hata sin kropp Åh vi är nog många som känner igen oss! Jag slutade med den typ av inlägg för att jag tyckte att det blev kontraproduktivt att lägga så mycket fokus på kropp, med budskapet att vi inte skulle fokusera på kropp... Jag är inte en expert och försöker inte vara. Men här är saker som hjälper mig: → Låt kroppen vara en kropp. Den behöver inte vara på något sätt alls. Det är bara en föreställning. Alla negativa tankar vi har om den kommer från yttre påverkan. Bli arg på det istället för din kropp. Din stackars kropp har inte gjort något <3 → Tänk bara snälla saker om din kropp. Eller försök åtminstone styra bort de negativa tankarna. Tänk om det var din vän som sa de sakerna till sig själv, applicera ett "vän-filter" på dig själv. → Avfölj alla konton som får dig att må dåligt. Det här är så himla viktigt! Gör det genast. Följ endast konton som får dig att må bra. → När någon pratar illa om sin egen kropp, pratar om bantning, ätstört beteende eller liknande - SÄG STOPP. Detta har gjort stor skillnad för mig. Jag blir så triggad. Har suttit på hur många tillställningar som helst med dessa samtalsämnen och sedan gått hem med destruktiva och självhatande tankar. Säg att du vill byta samtalsämne. → Använd bara kläder som känns bra. Alla kläder passar inte på alla kroppsformer. Punkt. Det är också orimligt att tro och tänka att ens kropp ska vara likadan hela livet. Köp större, mer rätt, eller mer bekväma kläder och gå inte runt i obekväma plagg. Massa kramar till dig! Jag vet att det är svårt. Men jag lovar att i slutändan kommer det aldrig varit värt det att obsessa över sin kropp eller tänka så mycket negativt om sig själv. Så mycket kul du kunde haft den tiden istället <3
