Hej! Undrar hur du ser på denna konsumtionshets i samband med Black Friday? Om det är något som verkligen behövs i detta konsumtionssamhälle? Du har så kloka tankar kring mycket men verkar uppmuntra till denna dag som enligt mig (och många fler) mest bidrar till onödigt köpande och därmed klimatförändringar. Är bara nyfiken på din syn på det. Kram och tack för en superbra blogg! Jag hoppas att folk inte köper mer, utan snarare tänker smartare. Alltså att man köper sånt man redan tänkt köpa eller behöver och inte impulsar bara för att :) Jag förstår såklart problematiken i att jag jobbar med marknadsföring (både här och på mitt andra jobb), men nu råkar det ju vara så jag försörjer mig. Den största delen av min inkomst för hela året är i november och december, det blir därför svårt att motivera att tacka nej till jobb. Jag kommer sammanlagt göra två betalda inlägg denna vecka och jag tycker personligen inte att det är en orimlig mängd. Jag väljer samarbetspartners noga och gör endast reklam för sånt jag gillar och själv använder. Sen som sagt hoppas jag och tror att folk kan ta ansvar för sin egen konsumtion. Men visst funderar jag en del på min roll och hur jag påverkar världen. Blev så inspirerad av Trendenser när hon berättade att hon tagit fram ett sätt att försörja sig som inte uppmuntrar till konsumtion. Men där är inte jag. Varken här eller mitt yrkesliv i övrigt. Försöker göra det bästa av det helt enkelt. Tack snälla ❤️ Vad arbetar F med? Eftersom han reser så mycket tänker jag Han är civilingenjör inom maskinteknik och reser för att implementera något (haha något...) globalt på fabrikerna som företaget har runt om i världen. Tycker du det är jobbigt när F är borta? Eller har det blivit bättre med tiden ni varit tillsammans? Är nybliven sambo och kan få en klump i magen när han är borta ibland även fast jag ändå skulle beskriva mig själv som en otroligt självständig person som iallafall när jag var singel, älskade att vara ensam och sköta mitt. Jag har faktiskt aldrig tyckt det var jobbigt. Kanske någon gång då det blivit mycket i perioder. Sover bättre med honom bredvid mig. Jag kan mest känna att det är störigt typ. Det går ju ut över vårt liv tillsammans och får mig att känna att jag drar i vardagsgrejerna till störst del själv eftersom han är borta så mycket. Jag brukar säga att det är skönt när han är borta en helg, för då kan man kolla serier och göra vad man vill. Men är han borta mer än en vecka får han fan komma hem med en present! Mitt råd till dig är gå till botten med vad som ger dig en klump i magen. Är du orolig över något? Kan han/du göra något annorlunda för att du inte ska känna så? T.ex. skicka fler små uppdateringar under dagarna. När du löst klump-i-magen-grejen får du försöka hitta tillbaka till din singel-sinnesstämning när han är borta. Vad tycker du är kul? Låt de dagarna 100% handla om dig och vad du känner för. Njut av det! Det är ju så skönt att vara ensam! ? Så nice att slippa skor hela dagen! Hallå, hur är det med ditt öga förresten? Är det helt läkt och som vanligt nu? Ja, mitt öga är bra igen och det är som om inget hänt. Alltså YAJ. Trodde ju att mitt stackars ögonlock skulle hänga. Men det syns inte överhuvudtaget. Unnade mig en dyr ögonkräm med retinol som jag dreglat på ett tag som tröst. Oklart om den hjälpt till, men kanske. Den är superhypad på alla skönhetsforum jag är med på, men jag vet inte om jag tycker den är så fantastisk? Börjar undra om min hud är typ immun mot retinol? Jag märker ju aldrig något oavsett produkt. Haha okej lång utsvävning. Ögat har läkt ☺️ Kul att du verkat hitta ett jobb med lika skön stämning som på Bluebox. Gillar roliga grejer och bjuder på kreativ fika Sitter ni i kontorslandskap och i så fall vad tycker du om det? För stökigt eller samarbetsfrämjande? Ja, jag haft tur! Hmm jag har så delad åsikt om kontorslandskap. På ett sätt gillar jag det då det naturligt bidrar till samtal, att man bollar saker enkelt etc. Men sen är jag ju en ensamvarg innerst inne och skulle vilja stänga dörren om mig ibland. Särskilt när folk pratar med varandra och man har svårt att stänga av. Som tur är har jag blivit bättre på det i alla fall. Jag är i min egen värld och lyssnar inte på folk med ett halvt öra hela tiden. På tal om att vara ensamvarg hände det en gullig grej igår. Jag satt och åt lunch själv och en kollega kom och värmde sin mat och frågade sedan om jag ville ha sällskap, eller om jag önskade att sitta själv. Så gulligt ändå? Hade ju aldrig vågat säga att jag ville sitta själv även om jag ville det, men bara att han frågade kändes så fint.
