Halloj.Jag är så trött på att ha ont nu. De senaste dagarna har varit helt fruktansvärda. I lördags kväll hade jag så ont att jag övervägde att åka in, tänkte att det inte är möjligt att ha så ont. Måste vara något mer. Kändes som jag var på väg att gå itu. Det fanns ingenting jag kunde göra för att smärtan skulle släppa. Dagen efter vaknade jag mörbultad i hela kroppen, som om jag sovit på asfalt. Jag har insett att jag inte kan vara aktiv på samma sätt längre. Jag kör på när det känns bättre, men får alltid sota för det sen. Egentligen tycker jag det är helt ologiskt, att det skulle vara bättre för min kropp att inte röra på sig. Men det är väl så då. Extremt stressande med allt vi har framför oss nu när min kropp bara ger upp såhär. Tyvärr kan man ju inte bara checka ut. Måste t.ex. hämta på förskolan. De har sammanslagning nu och det är en bit till nya förskolan. Tänkte först åka buss, men det blev så krångligt med två byten osv. Så jag tog med vagnen som min rullator. Är det Tågabacken eller är det Mount Everest? Prick samma för mig just nu. Älskade pojken som går med på att åka vagn trots så stor nu (men kanske välförtjänt med tanke på allt vagnvägrande de första två åren...) och klagar inte när jag går mussteg hela vägen. Vi åt jordgubbar och glass som förrätt innan middag. Inga regler nu.
