I tisdags var jag själv i huset för första gången. Tog hand om Thea som fortfarande var sjuk och försökte ta igen lite jobb. Samtidigt som jag försökte navigera i allt flyttstök. Var skulle jag ens börja... Det var grejer och kaos överallt och vi hade fortfarande kvar saker i lägenheten. Plötsligt knackade det på dörren. Fick panik. Är ju svårare att låtsas inte vara hemma i ett hus. Jag väntade inte besök. Vem kunde det vara? Öppnade motvilligt och vem stod där om inte Charlotte och Betina, mina kusiner från Norge. Alltså??? <33 Har aldrig blivit så chockad någonsin i mitt liv. Vanligtvis när man blir överraskad, typ med en babyshower, har man ju det någonstans i bakhuvudet. Det här var bara helt sjukt. De hade spontant bestämt sig för att komma och hjälpa till och kört hemifrån tidigt på morgonen. "Er dere helt crazy", lyckades jag få ur mig. De ville inte fråga för de visste att vi skulle säga nej. Min familj i Norge har erbjudit sin hjälp med flytten en miljon gånger, men jag har tackat nej. Känns ju så överdrivet att behöva ta sig från Norge, ta ledigt från jobbet osv. Men nu kom de alltså ändå. De dundrade in med energi och pepp. De körde till lägenheten, packade ihop, flyttade de sista lassen, tog ut sopor och fixade. Sen flyttade de allt stök och alla flyttlådor till ett ställe i huset så att det blev städat och fint. De skurade, organiserade och vid ett tillfälle låg Charlotte till och med på golvet och gnuggade fläckar. Hahah alltså bäst är dom. Tips! Varit besatt av dessa under flytten. Den bästa hjälpen är ändå att ha någon som kommer och tar barnen <3 På kvällen firade vi med pizza och öl. Och pasta utan något på till Henri : )) Dagen efter åkte Betina hem och Charlotte fortsatte. "Nu ska jag organisera din walk in closet", sa hon. Jag sa att det går inte för den är inte inredd, det finns ingenstans att lägga saker. "Okej, men då löser vi det", sa hon och vips hade vi styrt upp det. Alltså man älskar ju en doer. Haha hade för korta armar. Sen satte hon igång att vika, sortera och pussa på Thea mellan varven. Sen vips hade jag ett hem??? Sjukt det var att stå och laga mat i ett städat (organiserat!) och skinande rent kök. Det trodde jag ju aldrig så snart. Det är fortfarande massor kvar och vi måste exempelvis sätta fast vitrinskåp osv i väggen för att kunna få bort det sista, men vilken skillnad det gjorde att samla alla kartonger och grejer till samma ställe och ha det trevligt i resten av huset.Jag är rörd över att de gjorde detta för mig. Jag kommer aldrig glömma det. Om inte de kommit hade jag och F antagligen stått till mitt i natten alla kvällar fram till överlämningen. Jag tror också att deras hjälp gör att jag tycker om huset mer. Om det inte vore för dem hade det ju fortfarande varit kaos här och sträckan till att få det mysigt hade varit lång. Kanske finaste presenten jag fått. Min village <3
