Vår lägenhet är fotograferad och vi kan äntligen checka av denna punkt som varit ett stort ångestmoment. Vi renoverade ju när vi flyttade in och har sen fixat lite smågrejer som varit kvar löpande, men lade ner det helt ett bra tag för att vi inte orkade mer. Det var inga stora grejer kvar egentligen. Saker som att bygga in tvättmaskinen, en list som behövde målas, ett element som behövde målas, lite spackel här och lite fog där osv osv. Men alla dessa småsaker blev ju mycket när vi behövde göra klart det genast. Varenda kväll har vi hållit på. Inte för att tala om all städning och piff de senaste dagarna vilket ju är typ omöjligt med en treåring hemma.Men ja, nu är det gjort. Lägenheten är KLAAAR!! Vilken milstolpe ändå. Bilderna är tagna och snart finns det en annons. Nu är det "bara" visningar och flytt kvar. Hejaheja. Hur mår jag då? Det är faktiskt bättre! Jag har fortfarande ont, men inte alls på samma nivå som förra veckan. Jag blir snabbt trött i ryggen och har ischias (eller vad det nu är) som hugger och ilar på höger sida och ut i benet, men allt är hanterbart om jag vilar ofta. Jag är ganska säker på att hon har vänt sig! Dels för att jag har mindre ont, men också för att jag känner sparkar/tryck uppåt och koncentrerat på samma ställe. Tycker sättet hon rör sig, hur det känns och var det känns har förändrats. Precis som Henri älskar hon tyvärr också att trycka mot min navel. Blir tokig på det. Det är så obehagligt och spänner som tusan. Det är inte där du ska ut bebisen!! Jag har fått massa blå bristningar och min navel som redan såg ut som en sol strålar nu mer än någonsin. Jag är lite ledsen över det om jag ska vara ärlig. Trodde inte jag skulle få bristningar denna gång. Tänkte det är omöjligt att töja ut min mage mer än den redan varit liksom. Kommer ni ens ihåg hur stor jag var förra gången. Haha. Dessutom har jag smort in min mage som besatt. Men det är som det är. Vet ju att det bleknar (och blir en tatuering av min dotter <3). En sak som jag dock är orolig över är min navelpiercing. DIN VADÅ? Haha nej, men jag piercade naveln när jag var 15 och har alltså inte haft något smycke i på 15 år, men det finns ju ett hål kvar och den lilla hudbiten kommer nog inte klara trycket mycket längre. Ser ut som den ska brista? Det är som ett blåmärke/rödsprängt och så så spänt och tunt. Någon som varit med om samma?Ahhh ja. Hur ska vi binda ihop detta blogginlägg då? Jo, jag vet. Genom att helt random lägga ut några bilder från midsommar! Såg ut såhär. Hej på dig. Vitt blomdiadem i håret och lila blomklänning på kroppen. Den där klänningen är en aning för kort nu upptäckte jag under dagen. Henri hade på sig sin blomkrans som han hade gjort på förskolan. Här är vi! Tycker det är lika sjukt varje gång jag ser en sån här familjebild på oss. Att man liksom kan träffa en människa och sen göra nya människor som man...får ha. Vi var i Marcus och Lovisas koloni. De hade gjort så fint. Så lyxigt att inte behöva tänka på någonting och bara dyka upp. Verkligen uppskattat just nu <3 En superfin dag och kväll. Vi var kvar länge och spelade spel. Sen körde jag hem. För det är tydligen sånt jag gör numera, kör bil mitt i natten.
